Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iter daler arlicum.
277
Rågdeg är en rätt, som här brukas ocli sålunda tillagas.
Man slår kokhett vatten uti ett käril med rågmjöl, rörer det i
hop, att det blir som ett klister eller tunn gröt. Detta strykes
på bröd, kallt eller varmt, eller doppas brödet deruti; barman
smör ibland, är det så mycket delicatare och ätes när man
behagar, helst om mornarne.
Assc är ett slags bröd af bark och litet mäsk, bakat som
en liten bulla, lägges i mjölk och ätes som hetvägg. .
Ärtfän är en rätt, som af ärtmjöl således tillagas. Man
slår kokadt vatten på ärtmjöl, rörer i hop, att det blir hårdt
som hårdaste degen. Detta står okokadt och svalnadt; om
rnornarna lägges han skifvevis uti välling, ätes och säges vara bra
att arbeta på.
1 Elfdals prestgård bruktes Ride att torka säd uti, aldeles Oeeonom.
lik Xorrbottningarnes.
Emellan Rotbro och Åsarne var en ung, smal, hög ocli
trång tallskog.
Vid vägen stodo allestädes barkhässjor, jemte de fledne,
nedhugne tallar, till otrolig myckenhet.
Mycken boskap brukas i Elfdalen, men mest alla korna
voro små och utan horn.
Man reste vid solenes uppgång från Åsarna öfver (len (i m. d. 13 Jul.
långa skogen till Särna, dit man efter midnattstiden ankom.
Alt intill Åsarna liar man haft från Falun god landsväg,
som här i ett moment quitterades. Den vägen man igen fick,
var likare en fä- eller myrväg, än någon viam communem. Han
var hazarderlig att gå, än mer att rida, aldeles omöjlig att
köra; ty det ena stenskäret lag på det andra.
V2 in. från Åsarna reste man öfver Dalelfven, på hvilken
ingen bro var. Karlen, som oss följde, spräng utan
delibera-tion i floden upp under armarna och hästarna arbetade mot
den på sides fallande forsen. Att vägen någorlunda måtte
råkas, var barken afskafder på den sidan, som vänder sig åt
vägen, det man äfven tillförne profiterat af. Hafvandes detta ■
maneret den särdeles nyttan, att det äfven om vintren visar
vägen. Vid alla bivägar voro kors satte på rätta vägen, den
man färdas skulle.
Så snart man var kommen öfver Dalelfven, fick vi till
följes Gryfle åen, som straxt ofvanför vadet insererade sig uti
Dalelfvens stam. Denna floden följde man på högra handen,
2Y2 fjerd. m., då man fick en bro att stiga öfver henne. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
