- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
289

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iter daler arlicum.

289

Var man något länge på dagen qvar uti Idre för regn ocli
oväders skull, hälst som man i dag ej ärnade sig längre än till
nästa fäbodar eller 2 mil, ty att bege sig på fjällen i oväder,
rädde oss deras lif, som härigenom förgåtts.

Straxt ofvan för byen reste man åter öfver Dalelfven, der
vattnet gick till buken på hästarna, ett bösskott bred, och
kallades ban här Storelfven.

6/„ m. från byen reste man öfver en bäck, Bångbäck kallad,
emedan han gick rångt, i. e. vrångt eller emot solen.

Ett par små sjöar lågo en pä hvar sida om vägen, när in
vid fäbodarne, dit vi anlände kl. 8 om aftonen.

1 4 mil ungefär hade man en slät, nägot sidländt mo, med
gles skog bevuxen och kommo vi på slutet af den fjerd. m. till
en hög och tvär backe, hvar nedan före på venster banden om
vägen en tjärn fans, uti hvilken ingen fisk sades vara. Ofvan
för den höga backen låg äfven en liten fiskelös tjärn.
Furuskogen, som här sågs, fast den var tämmeligen gammal, så
befunnos dock träen här ej hinna till den höjd eller längd, som
eljest ner uti landet. Marken var nog slät, bestående af mo
och sten, allt tills man kom nägot när fabostället, Gröfveldalen
kalladt, som lag in vid fjällen.

Regnade skoftals bela dagen, regnbågen sågs mot aftonen.

Ordinaire stenarten är rödaktig som tillförne.

Fans dock undertiden tillförne belt hvit gråsten, af hvilken
en del var jerngrå in uti.

Här frågades efter hvar ler fins och blef svaret: i ett berg,
Smörkärnåsen kalladt, hvarest det finnes hvitt ocli blått, under
2 alnars djup, pa nedra sidan af berget. På andra ställen är
intet eftersökt och alltså ovisst hvar det finnes.

Vid stranden af Storelfven växte ymnogt Ranunculus repens,
fol. lanceolato-linearibus, deromkring Lysimachia flore globoso,
Juncus minimus, calamo longo, Salix alp. villos. alb., Seeptrum
Carol., Parnassia, Pedicularis, Geranium majus, Virga aurea.
Nymphæa flore albo växte ymnogt i första tjärnen, Arundo i den
andra, Menyantlics i den tredje.

In vid fäbostället var en uttorkad bäck med stenig botten.
Alla stenar voro hvita, som hade de med salt varit öfverdragna,
hvilket man dock fann vara en hvit hinna eller Byssus
membran accus, albus, törhända producerad af Confcrva viridi,
exsic-cata, som der inunder syntes tecken till. Äfven deromkring
växte ganska öfverflödigt Stellaria minima.

C. Linnæi Ungdomsskrifter. 2:dru Ser. 19

D. 17 Julli.
Geograph.

Phvsicalia.

Mineralog.
70. Petra
Idrensis.

Hotan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free