Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITElt DALEKAliLICDJI.
295
.säger liafva mer att betyda än någon i förstone skulle kunna
tro, men livad ban dermed menat, har ingen ännu kunnat
uträkna. Här såg nian, der träd nedfallit med röttren i vädret,
dem hafva dragit stenar utur bottnen med sig belt hvita, sådana’
som jorden eller moen ordinairt äro, sä att desse hvite stenar,1
som här äro ordinaire, betyda så mycket som att här ordinairt
tins hvit mo. Bruna pa annat ställe betyda en brun mo. Mycket
blandade betyda en grusaktig jord.
Allestädes på fältet fans en mylla, som var fin, lös och
lätt, till färgen brun, hvilken förmenas kunna tjena till färg,
såsom umbra. Denna är sa ordinair, att svartmylla är här
3 gånger rarare.
Vid södra sidan af Gröflesjön var en sandstrand, som här
meriterar att ihågkommas, ej så mycket för sin finhets skull,
som för sin rena, hvita och perlucida färg, hvilken till
glasbruk och andra dylika smältningar, såsom en ren kiselsand,
öfvergår ali härtills i Sverige observerad sandsort.
Stränderna eljest bestodo nu af en hvit kisel, nu af en
mörkgrå, nu af annor. Undertiden såg man ock en gul och af
ochra genomlupen sten, till tecken att här äfven finnes jern, ty
stränderna äro microcösmi af allt, hvad vid kringliggande berg
finnes.
På fjällen finnes ock mycket en mörk kisel.
Si liceat ludere in rebus seriis, sistatur etiam heic lusus
lästidens. Intet vill man här draga fram den stenen, som kallas
lusus Paracelsi, utan den mineralogi kalla lusus lapideus. Det
är en sådan sten, som tyckes hafva något sällsamt med sig, fast
ingen ting fins mer än exteriör erustci. Sten vår är ordinair på
fjällen, vide N. 71, men dess crusta är ganska remarqvabel, med
det lion visar ett landkort eller mappam geogruphicam så väl
aftagen, som den konstigaste landtmätare här vist sin hand.
Vi kalla henne Graptolitus geogrciphicus, alpino Dalékarlieus; fanns
vid vårt nattherberge.
Öfver alla sidlänte fjäll växte ymnogt 4 slags örter,
Em-petnun, Betida nana (pa deras språk fjällrapa), Muscus coralloides,
niveus, ramosissimus och Lichenoides dædalosum, niveum blandade
med hvarannan, att man ej kan säga hvilken tager
företrädet.
Ganska notabelt var bär som tillförne, att träd ej växte i
höjden, utan likasom ville krypa under jorden.
71. Petra
or-linaria alpina
alba.
72. Humus
[-siceo-palu-dosa,-]
{+siceo-palu-
dosa,+} fusca.
73.
74. Petra
lu-cuiim alpina.
75. [-Graptolitus-] {+Graptoli-
tus+} geogr.,
muscosus.
7(>.
Graptolitus geogr.,
inuscos.
liotaniea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
