- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
330

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



330

iter dalekarlicum.



äger en trakt i fjällen af 100 mils längd ocli ännu ingen
vinnlagt sig om att den samma cultivera. I dälderna fins ymnogt
svartmylla, som alltid föder väl ett vegetàbile. Ingen ting kan
växa i höjden; ty tror man, att rotväxter förnämligast här
skulle kunna planteras; kunna allenast kålrötter, potatoes,
rödbetor, morötter, rofvor eller jordärtskockor växa, kunde här
vara plats för många att föda sig på,

Denna socknens förnämsta stöd är Liesmideri, ty dess liar
äro icke allenast der i trakten, utan ock öfver hela Sverige
utropade för de förnämsta, ja i Norrige göres med dem bästa
handel. Desse liar tillverkas af eget mulljern eller ock af jern,
som från andra orter köpes. Stålet göra de alltid sjelfva af
sitt eget mulljern. Att desse liar så högt æstimeras, gör alltså
intet jernet, ej heller stålet, utan deras egen konst dem att
smidja. På det smidet må gå så mycket lättare och fortare,
exciperas icke häller hustru eller dotter, utan måste det delicate
könet så väl tråda bälgarna och bruka släggan, som någonsin
mannen, hvaraf ock mycket är, att qvinnfolken se ej bättre ut
än manfolken. När liarna äro smidde, reser bonden bort med
dem och säljer dem på aflägse orter, neder i Dalarna etc., då
lian alltid har för hvar lia \’8 tunna säd. Näppeligen gård
fins, som icke smedja hafver, helst ofvan för kyrkan, ty säden
är liten.

År 1696 etc. till 1707 ser inan af kyrkoböckerna här
oräk-nelige många blefne döde af hunger. Refererades ock, att de
här af nedfallne, som dö skulle, da man i dem hälde litet mjölk,
qvicknade upp och fingo litet lif, liksom de hade varit helt
djupt insöfde, sade sig allenast varit mycket matte och
kraft-felne, att de näppeligen vetat, om de varit till eller ej.

Sjukdomar voro dessutom dysenterie, pleuresie, colique, som
man kan inhemta af kyrkoboken. Dessutom catarrhus curn
ce-plicdalgia, skärfva eller tryckning öfver cartilago ensiformis jug.,
frossa.

Ar 1636 hölls i kyrkan bönodag för de oräkneliga lemlar
eller fjällmöss, som nedkommit och devasterat bela socknen med
åker och äng.

I nödtvång, refererade comministern, att de koka hvitmossa
eller renmossa med vatten och mjölk äta. Mest torkas han
först och sönderstötes.

I nödtvång är icke tallbarken sufficient, utan ock sjelfva
tallstrnntarne fingerslånga blifva till bröd, då de afplockas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free