Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Men så tag då upp papperet och låt oss se hvad
det är,“ återtog Linnæus, som satt inklämd mellan bordet
och väggen och icke så hastigt kunde resa sig upp.
Hans kamrat lutade sig ned och räckte honom strax
derefter ett temligen stort, försegladt bref, i det han sade:
“Det är adresseradt till dig, Carl.“
“Ett bref till mig! Stort och högtidligt som ett
hedersdiplom! . . . Låt se, Petrus, om man icke erbjuder
mig den botaniska professionen i Upsala allra minst, eller
att blifva kansler för akademien,“ utropade Carl
skämtande och bröt sigillet.
Han genomögnade papperet ocli Arctædius, som med
nyfikenhet och intresse följde hvarje sin väns rörelse och
uttryck, såg honom hastigt vexla färg, blekna och med
häftighet resa sig upp, i det han kastade bord, stop och
böcker öfverända.
“Hvad är det, Carl! . . . Hvad har händt?“ frågade
Petrus, förskräckt öfver denna ovanliga sinnesrörelse.
“Det är att fan kommit lös i fakulteten . . . att det
är slut med mina framtidsplaner . . . slut med min lycka
. . . hvarken arbete eller bröd unnar man mig . . . läs sjelf
. . . se här!“
Han kastade papperet på golfvet och gick upprörd
och förkrossad fram ocli åter i den lilla kammaren.
“Det är ett kanslersbref, som upphäfver din docentur!
Du skulle icke mera tå hålla några botaniska lektioner!“
sade Petrus, sedan han långsamt och med stigande
missnöje genomläst skrifvelsen. “Jag fruktade detta . . . Det
är Rosén, som utverkat det här; var säker derpå,“ tillade
han uppretad.
“Så är det . . . men han skall ångra det . . . en af oss
skall med sitt blod färga den här papperslappen röd . . .“
mumlade Carl, hvars bestörtning och smärta nu efterträdts
af den häftigaste vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
