Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främlinlingen, som var mindre tålig, tog en omväg och skyndade
sig att hinna porten ifrån en annan sida.
Flere täckvagnar, röda och blå, och gungande som
luftballonger mellan oformliga hjul, hade redan rullat
bort med damer, liggande på knä eller sittande på golfvet,
för de höga koiffurernas skull, och nu körde en vagn
med fyra präktiga hästar fram till den upplysta trappan;
en guldgalonerad betjent i silkesstrumpor och hvita
handskar öppnade vagnsdörren, i detsamma den unga herrn,
som nyss stått i fönstret, kom utför trappan.
Han var insvept i en kappa, som räckte ända ned
till de stora eldröda rosetterna på hans skor och höll i
handen en blomma, som suttit i Dorotheas bukett.
Det var med så beundrande och kärleksfulla blickar
han hade sina ögon fästade på denna, att han icke gaf
akt på någonting omkring sig, och spratt till helt
förvånad, då man nämnde hans namn, just som han satte foten
på vagnssteget.
Han såg upp och fann den långe, bleke mannen
framför sig.
“Petrus Arctædius! Är det du?“ utropade han glad
och bredde ut armarne emot sin vän.
“Du känner då igen mig, Linnæus, oaktadt all din
härlighet?“ sade denne, lielt brydd öfver den offentliga
omfamningen.
“Stig upp i vagnen! . . . Se så, intet krus . . . skynda
dig,“ tilläde Carl Linnæus och drog — till den fina
betjentens förundran och högsta ogillande — den tarfligt
klädde mannen med sig in i vagnen, som genast rullade bort.
Det var verkligen de båda svenska
akademi-kamrterne, som här oförmodadt sammanträffade.
Petrus Arctædius syntes just icke, under de tre år
som de varit skilda, hafva ‘rott upp sig‘, som man säger;
men Linnæus’ sällsamma prakt och lysande omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
