Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MINE HERRAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ei kan få rum, måste altså skiära up sitt hölster på ena sidan, sätta i honom en skarf; han har ock ei väl fullkomnat denna kihl, förän han åter emedlertid blifvit alt för tiok, at han på andra sidan måste öpna hölstret och skarfva; så förökes hans värk dageligen och stundeligen, som Zizyphi sten. Lägger ock för matsken åtskilliga klutar af olika coleurer, blifver hans klädning brokot som en Harlequin.
Ser hur en stor del Flugor lägga sina ägg uti bladen på svinmolla (Chenopodii Subcutanea) ock andre, där äggen utkläckas in i bladen, blifva matskar, krypa emellan nedra och öfra sidan af bladet, giöra i det bleka gångar, som mulvaden på jorden, utan at vara bare, för vädret eller foglar utsatte. På samma sätt har sig och Jndianernes Folium ambulans, hvilket bedrog de gamble, som skulle i Jndien finnas Trän, hvars blad krupo som lefvande diur; ty matskarne, som i desse blan ligga, räcka ut föttren på ena sidan, och där med gå de täckte och inneslutne i bladet.
Ser på Orangie Lusen (Pediculus arb.), som ännu är konstigare än Hvalfisklusen, ser des stora matsk och lilla kräk, så sällsamt til skapnad och hushåldning, at intet är underligare.
Ser hur Myrelejonet (Formicaleo) bor i sanden, utan dricka, nögdt med litet mat; I sanden grafver det sig neder, at ei Foglarne må det upsvälja, giör der uti en liten helt brant hola, som hade et ägg der i varit nedtrykt, under hvilkens centrum denna matsk ligger; när nu Myrorne gå fram, komma på denna holans brädd, falla de neder liksom i Varg-gropen och blifva til rof.
Ser hur Fettmatsken (Meloë) låter et fett ledvatn uhr alla sina knä och leder, så snart man honom rörer.
Ser hur honorne af Liusmatsken (Lampyris) om sommarnättren lysa i buskarne, brinnande af kiärlek, en eld som intet upfräter, men endast gifver deras män anledning at låna eld. Jag vill ej gå bort til Syrinamiska Liusflugan, som bär fram för ögonen på sig en stor lyckta. Jag vill ej häller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
