- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 /
28

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sydliga naturens blommor, och kom hem igen med gyllne
frukter. Farväl!»

Upptagen af dessa planer, fången i dessa drömmar,
anträdde skalden strax derefter, den i Juli 1827, sin
utrikes resa. »På fria vingar» flög han mot södem och
upp-lefde der sälla, sköna dagar. Men innan de två åren voro
tilländalupna, fann han sig plötsligen utan tillgångar. På
ett besök i Paris var icke numera att tänka. Under nöd
och bekymmer, medelst lån och tillfälligt understöd af
landsmän, släpade han sig hem, från stad till stad, och i
September 1829 anlände han till fosterlandet, skuldsatt och
nedslagen.

Hans närmaste omsorg blef att fullgöra sina
förbindelser till långifvarne. För detta ändamåls vinnande, som
ock för sin dagliga bergning, var han uteslutande hänvisad
till sin penna; ty för embetsmannabanan tyckes han icke
hafva varit skapad. Han började nu att ordna och
uppteckna sina erinringar från resan, och 1831 utgaf han
första delen af sina »Minnen från Södren». Dessa minnen
voro honom på samma gång en tröst och en plåga. En
tröst: ty de ledde hans tankar åter till de nejder, åt
hvilka hans håg trånande stod, och der hans fantasi kände
sig mera hemmastadd, än bland nordens isar. En plåga:
ty han kunde icke undgå att anställa jemförelse emellan
det lif, han nu förde, och de lyckliga, bekymmerfria dagarne
i Italien, och dermed växte hans saknad och hans längtan.
»Mig är numera ingenting kärare, än att tänka på och tala
om Italien, då jag icke mera kan vara der»: skref han,
redan då han på hemvägen vistades i Wien. Härtill kom,
att hans helsa började blifva mera vacklande; de första
förebuden till den sjukdom, som en gång skulle lägga honom
i grafven, instälde sig nu. Och de ljusa, glada drömmarne

–––––––––––––––––––––––––––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free