Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
AHASVERUS.
(Ser sig omkring, och då han ingenstädes
varsnar vålnaden af Messias, sätter han sig få en
klippa bredvid titanen, försjunker tyst i sina
minnen och säger derefter:)
Min fader var en ättestor rabbin,
en skriftlärd, frejdad i Jerusalem.
Der sutto stolte män i Sanhedrin,
men han var väl den stoltaste af dem.
Dock var han ej för god att ta i arf
af far och farfar deras yrkesvärf,
och ur hans hand i min gick först hans slöjd,
och se’n hans domarkall på Zions höjd.
Jag hade slafvar, flere hundratal,
som gjorde byssos-skor åt furstebrudar
och mången gyllne perlbeströdd sandal,
som glittrat under Asiens konungskrudar.
De sulor, hvarpå Tiberns legioner
framstormade att trampa alla land
och sparka riken ned och kungatroner,
de skuros just af mina slafvars hånd.
Mitt namn var stämpladt på hvar caliga,
som, lysande med lejonbronsens prydnad,
gick fram i blod på lik otaliga
att tvinga folken under Romas lydnad.
Mitt yrke gaf ej lagrar, har man sagt;
men jag var stolt att kläda romarns fot;
jag klädde då en omotståndlig makt,
ja, foten af min Herre Zebaot.
Och yrket gaf mig guld: ofantligt rik
jag tyckte mig en Österns konung lik,
och Davids ättelägg var med de gäster
____________________________________________________________________/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
