Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
en himmel klädd i sorg, en rökkupol,
igenom hvilken knappt en solglimt tränger
längs svarta murar ned i källarhål,
som hysa jämmer, laster, nöd och skarn
och hysa trälaskarans bleka barn.
Hur skördar växa der för Dödens lia!
Befriaren, den ende värd sitt namn,
har brådt der inne att de små befria
ur kranka mödrars och eländets famn.
Dock öfver allt jag möter samma rön:
naturen slösar ju med lifvets frön,
och när vårt eget slägte förelädes
att med förqväfda själar fylla Hades
och kyrkogårdarne med späda lik,
så hvad gör det? Den Evige är rik,
och ständigt ökas ju den dvärgastam,
som vältrar sig ur källarhålen fram.
Så är det stäldt. Du finner det förfärligt
och ropar trotsigt på en annan gud;
jag säger ej, att det, som är, är härligt,
men böjer mina knän för Maktens bud.
Är verlden icke som hon »borde» vara,
är hon likväl den yppersta som gifs,
och någon bättre lär väl ej din skara,
och du ej heller, mana fram till lifs.
När prometeiske svärmare förstått
att sätta svärd i hand på de förtryckta,
kan stundom sådan lek med seger lykta,
men då är segern sken och villa blott,
ty Maktens lag tar ut sin rätt igen,
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
