Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, deras vekar skola slockna alla —
och vet! när denna sol har brunnit ut,
skall sjelfviskhetens makt på jorden falla,
då äro dina qval och mina slut.
(.Ahasverns fattar stafven och går. lian ser
sig omkring, och då han varsnar Messias" gloria
framskimrande genom mörkret, påskyndar han
sina steg upp för klipporna.)
MESSIAS
går fram till Pr o me tens och lutar sig of ver
honom.
PROMETEUS.
Du sköna syn, jag känner dig igen.
Du sänker tyst ditt ädla hufvud ner,
och in i djupet af min själ du ser
med blicken af en öfverjordisk vän.
Är du en gud? Är du en dödlig man?
När helst den arme slaf, som nyss försvann,
kom hit med sorgebud, hur verlden går,
kom du som morgonen i nattens spår.
Jag ser som förr, hur dina ögon bedja
och hviska mildt, att när min kärlek först
befriats från mitt hat, min hämdetörst,
kan du befria mig ifrån min kedja.
Men nej, ur kärlek går det hat jag hyser,
och skuggan fins, så länge ljuset lyser.
Må då jag ha mitt hat och mina band
och i eoner mina plågois brand!
Jag är nu den jag är och ej en annan;
men på mitt hufvud lägg ändå din hand!
_________________________________________________________________y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
