Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känsla var oren och fördömlig — hon gälde hans broders
gemål, Herodias —; hon hade icke ännu för honom sjelf
tagit den medvetna form, under hvilken hon måste
framkalla antingen ett pligtmässigt tillbakavisande eller viljans
brottsliga bifall; hon rörde sig ännu i det obestämda, i
hjertats götnda vrår, men just derföre hade hon qvar något
af denna tilldragande mystik, som brukar finnas hos den rena
kärleken, isynnerhet den första. Fursten till och med drömde
något om de dagar, då han som gosse någon gång
ströf-vade omkring i den judiska hufvudstadens nejder, och nu
hade det fallit honom in, att han för att upplifva gamla
minnen skulle bese grafvarne i Kidrondalen.
Vi känna icke, hvad det var för ett minne, som
sär-skildt drog honom dit. Men äfven förtorkade och
förkrympta själar hafva haft sina vårdagar; och hvilka äro väl
de höstens gulbleka plantor, som icke i de dagarne skjutit
gröna, saftiga blad, till och med om de uppspirat vid randen
af de dödas grifter?
Men det är icke för Herodes Antipas vi denna gången
intressera oss. Det är för två personer af den furstliga
sviten. Den ene är Filippos, halfhellenen, den andra är
Mirjam, Asahels dotter, slottsfogdens på Makärus. Vi finna
dem af den furstliga sviten qvarglömda i den af fyra
kolonner uppburna försalen till den s. k. Nathans graf, som ännu
vid denna tid fans gent emot tempelberget i närheten af
Josafats, Absaloms och Zakarie grafvar. Låtom oss ett
ögonblick lyssna till de ungas samtal.
»Det är en egendomlig plats, jag medger det, för dylika
förklaringar; men hvar annars har jag kunnat träffa dig
allena? och kärleken, Mirjam, kallar hellre till vittnen femtio
döda än en enda lefvande.»
»Men nu låtom oss gå; man kunde sakna oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
