- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 /
133

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»När du från Athen återvände till Jerusalem, en
tjuguårig yngling. Du gjorde med några andra helleniska
ynglingar ett besök i en synagoga. Då såg jag dig från
läktaren. Våra ögon, tror jag, möttes en gång, trots den slöja
jag bar».

»Nej, Mirjam, jag skulle hafva känt den ljufva svedan
af dina ögons pilar. Dessa ögon, skulle jag icke känna
dem bland tusende? Jag såg dig ej».

»Just derföre var du en bild och död för mig.
Solrosen känner, när den glödande strålen träffar henne, och
då vänder hon sitt öppna anlete dit för att rätt uppfånga
honom. Jag räknar ej för lefvande den, som icke ens äger
solrosens rörlighet.»

»Deri gör du rätt, du mina ögons sol. Och derföre
är jag den solros, som hela dagen vrider sin hjessa för att
fånga den rosenfärgade strålen. Vid Zevs! Jag skulle kunna
vrida nacken af mig för din skull, du Abrahams dotter!

Du är skön, Mirjam, skön såsom himmelens sol, skön såsom
Afrodite, när hon uppstod ur hafvets moderssköte,
kring-plaskad af Kupidoner. O, jag känner dess perlestänk öfver
mitt bröst, såsom den törstande jorden himmelens dagg».

»Nej, I hellener; hon är för sval eder gudaverld, och
så är ock den känsloverld, i hvars djup hon speglar sig.
Kärleken hos en Abrahams dotter är icke född ur det svala
hafvet och stänker intet skum omkring sig. Han är ett
himlabarn och af eld. Som himmelens ljungeld faller han
in i själen och tänder en brand, outsläcklig som lågan på
altaret deruppe i templet. Sin eldnatur kan han ej byta,
men sin form kan han byta: han kan växla namn och
heta hat*.

»Du är skön, Mirjam, skön som den spjutbeväpnade
jungfrun, som framspringer ur hufvudet på åskornas gud».

<__________________________________________________________________J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free