Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■\
kejsarinnan Julias förtroligare omgifning. Redan tvenne år
efter sin ditkomst hade han intill dräggen tömt bägaren af
den förföriska fröjdedryck, verldsstaden med demonisk
frikostighet iskänkte. Sin ungdomsdröm att finna det inför
gudar och menniskor skönaste hade han snart uppgifvit.
Samtidens skeptiska filosofi och den egna dyrköpta
erfarenheten hade lärt honom, att det fins ingen fast och för alla
gällande sanning, och så mycket hade han qvar af en
medfödd instinkt för det rätta, att han nog visste, att på den
mark, från hvilken den orubbliga sanningen blifvit förvisad,
der ägde icke heller skönheten något tempel mer. Han hade
sålunda nu längesedan afstått från sin fordran på det
skönaste, likasom den bildade samtiden afstått från sina
anspråk på sanning. Allting är relativt här i verlden, allt är
indraget i hvirflarne af den ström, som med evigt vexlande
vågor drager vårt spanande öga förbi; sanning, skönhet,
lycka och hjertefröjd äro ögonblickets bevingade barn: man
kan ej tvinga dem att dröja vid sitt eget bröst, om icke
genom att klippa deras vingar, och då dö de i alla fall,
innan man hinner utleta gåtan af deras inre lif. Bäst alltså
att man sjelf följer med och låter ögonblicket sjelft sörja
för näring åt själens njutningstörst, tills sjelfva förmågan
att törsta blifvit förtorkad och den egna lifskällan försinad.
Detta hade omsider blifvit Filippos’ lefnadsfilosofi,
likasom hon var mångas i denna olyckliga tid. I allmänhet
hade han, som han tyckte, åtminstone i jemförelse med
andra, stått sig väl med denna grundsats, om man blott
undantoge vissa ensamma stunder, isynnerhet under nattliga
timmar, då han i djupet af sin varelse förnam en ständig,
orolig och jägtande rörelse liksom af en främmande demonisk
makt. Någon gång tog denna inre oro formen af bestämda
samvetsqval öfver begångna ogerningar, brutna eder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
