- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 /
142

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r

hör de dofva vingslagen af hämndens andemakter kringsusa
min själ. Ve mig».

»Nej, Filippos, öfver dig som öfver mig skall komma
försoningens välsignelse. Hör mig. Det är tvenne år sedan.
Det var, då som nu, högtid i Jerusalem, och jag var der,
en fallen, eländig qvinna. Man hade gripit mig och
öfver-lemnat mig åt några fariséer, hvilka förde mig fram på
tempelförgården inför profeten från Nazareth, som då var
der, hemställande till honom, om jag icke borde stenas
till döds. Jag förstår icke, hvarför man så gjorde; ej heller
vet jag, hvad som härvid föregick, ty min blygsel och
förvirring nästan betog mig sansen; men jag fann mig
slutligen stå allena inför profeten: »Har ingen dömt dig?» —

hörde jag honom säga med en mildhet i stämman, som
gaf mig mod att se upp. Hvilket anlete; o Filippos, hvilket
anlete! När jag mötte denna rena, öfverjordiska blick,
kände jag mig sjufaldt brottsligare än förut; men ändå låg
der något af en kraft, som upplyfte mig. »Icke heller
dömmer jag dig» — hörde jag honom säga — »gack bort
och synda icke härefter». — Vet du, Filippos, denna stund
blef vändpunkten i mitt lif. Jag förstod nu, att äfven den
eviga rättfärdigheten kunde älska, och att den kärlekens
glöd kunde förbränna allt ondt och orent äfven hos den
djupast fallne. Mer än en gång hörde jag ordet om
Guds rike ur den gudasände profetens mun: det föll öfver
min törstande själ som en himmelsk dagg. Jag är frälst,
Filippos, syndens boja är bruten, och min själ jublar
inför Jehovah. Snart skall jag stå inför hans ansigte i hvita,
obefläckade kläder. Detta Filippos, har jag velat säga dig,
innan jag dör — det kan icke blifva långt till —; och
nu har jag blott en enda bön: du måste uppsöka profeten;
du måste säga honom, huru lycklig den arma qvinnan

J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free