- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 /
147

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r



»Hvem du än är», hörde han qvinnan säga, då han
ville gå henne förbi, »så hjelp mig med min börda.
Hjelp mig in i denna grotta. Det är en dyrbar börda,
må du veta».

»Är du stadd i rätta ärenden, qvinna?» sporde
Fi-lippos.

»Rätta ärenden?» svarade den främmande figuren, och
Filippos såg ett par ögon glimma såsom eldkol i mörkret,
»hade alla dina ärenden, främling, varit så riktiga som
detta, så hade solen aldrig behöft blygas att lysa dina
vägar».

»Du har rätt, qvinna, jag vill hjelpa dig».

Och med förenade krafter lyckades det att insläpa
den på marken liggande bördan genom ingången till en
af de i klippan uthuggna grifthvalfven.

Men Filippos hade dervid icke kunnat undgå att märka,
att den hopvecklade manteln dolde en död menniskokropp.

»Qvinna, hvem är du, och hvad har du gjort?»
utbrast han, gripen af en lätt begriplig misstanke.

»Det skall jag snart visa dig, främling», ljöd hennes
svar, och Filippos märkte, att han hört den stämman förut.

Figuren aflägsnade sig och försvann i ett af grottans
sidorum. Några minuter senare återvände hon och bar i
sin hand en fackla, den hon insatte i en af klippväggens
remnor. Filippos hade icke misstagit sig. Han såg framför
sig en mycket gammal qvinna med ett trekantigt brandrödt
märke öfver venstra ögat.

»Jag igenkänner dig, son af Javan», började den gamla,
»det var en månljus natt, när vi sist träffades, nu är det
en sollös dag. Välkommen, främling i mina salar; i ett af
sidohvalfven här bor gamla Hagar alltid, då hon gästar
Jerusalem. De döda äro gästfriare mot Ismaels döttrar än

J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free