Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafvcts fée, Viviana, den böljesvala,
Hycklande kärlek, bad honom gång på gång
Yppa konsten att sänka i plötslig dvala:
Länge hon hatat åldringens helga sång;
Sä falsk i hog
Som glittervåg,
Hon smög mot honom hårets svall;
Der susar hafvets friskhet all.
Han kunde ej neka. Förrädisk och skön,
Hon band honom sjelf i dvalan till lön.
Andelös är naturen alltsedan vorden.
Heliga formler, ingen nu känner er!
Kärlckssignande magter ha lemnat jorden,
Harpan ej hörs i Celternas skogar mer.
Å lönlig ort
En runhöljd port
Beredde fordom öfvcrfärd
Ifrån naturns till andens verld,
Men ingen nu ser den heliga dörr;
Mcrlin den med misteln öppnade förr.
#
Kom till platsen, der siarn vardt öfvervunncn!
Se, hur han hvilar, skön i sitt silfverskägg!
Ljuft af slingrande örter är öfverspunncn
Hela hans växt vid skymmande grottans vägg
^_______________________________________________________________J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
