Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu sliter blåsten löf från gulnad björk,
Ur tunga skyar strömma tårar strida,
Och öfver vägen faller skuggan mörk,
Der bort du vandrade i verlden vida.
Men midt i hösten har mitt hjerta vår,
Ty du är hos mig dock, hvarhelst du går.
Jag vet så visst, att ingen jordisk makt
Kan våra själar från hvarandra rycka,
Jag vet så visst, att du i fjerran trakt
Med trofast sinne sträfvar för vår lycka,
Och sist du hemtar mig en vårlig qväll,
När du har timrat upp vårt eget tjäll.
Och blir din lott att stiga upp i glans
Med starka vingslag emot lifvets höjder,
Jag kring din tinning flätar segerns krans
Och gläds med dig åt ärans stolta fröjder,
Och när du tröttnat har på storm och strid,
Till ro jag sjunger dig i hemmets frid.
Men går din vandring öfver törnestig,
Jag trygg dig följer utan sorg och bäfvan.
Hur glad, hur stolt jag dela skall med dig
Din tankes mödor och din viljas sträfvan!
Om vi med nöd och armod kämpa få,
Du gör mig outsägligt rik ändå.
–-"H*––
v_
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
