Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Den malm, hvaraf de götos, haft annan form en gang,
Ej då så sträft dess stämma hördes ljuda,
När den fick kalla folket till bön och psalmesång
Och sabbatsfrid utöfver nejden bjuda.
Till Herrans tjenst den blifvit af fromma händer skänkt,
Och utaf presten rikligt med vigda vattnet stänkt......
Det var vid Siljans stränder en vacker sommardag,
Och glädtigt ljödo klockorna i Mora;
Och folket kunde skilja ur båtarne de slag,
Som hördes från »den lilla» och »den stora»;
De hade hängt i tornet sen gamla, gamla dar,
Och ingen visste säga hvem äldst utaf dem var.
Nu hade dagens gudstjenst helt nyss sin ända nått,
Och hvarje båt drog hem för fulla segel.
Då kommo fyra männer — från by till by de gått
Med konung Göstas permbref och insegel.
De togo stora klockan, ty så var domen fäld,
Att lösa Svea rike utur dess svåra gäld.
Och åter blef det söndag, och åter öfver sjön
I stora skaror båtar sågos glida,
Men blott en enda klocka nu manade till bön,
Slikt ville Dalafolket icke lida.
Dock, Sverige fått en herre, som ej gaf vika lätt,
Fast blod det månde kosta att häfda kronans rätt.
v
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
