Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska flottan skingrats af stormen efterhand,
Blott trenne skepp än dröjde qvar att strida:
Då lyfte »Svanen» vingen och flög mot hemmets strand,
Och »Elefanten» vågade ej bida.
Det stolta jätteskeppet låg helt allena qvar;
Och striden tog sin början, och sällsam nog den var!
i
»Ett skepp mot tvenne flottor! det blir en hårdhändt dust,
Men lika godt, tag upp den sista psalmen!
Låt Hanseaten pröfva en gång, om han har lust,
Hvad kraft der månde bo i vigda malmen.
Nu må vi gälda skulden tillfyllest denna dag,
Och derför, mina gossar, ge honom fulla lag!-.*
Tvåhundrade kanoner besvara Bagges ord
Och tvenne skepp i djupet straxt försvinna,
Men fyra danska fartyg nu lägga sig ombord
Med »Makalös», och däcket börjar brinna;
Den tappre amiralen är fången inom kort,
Och föres emot fjerran till skymf och bojor bort.. . .
Kanonerna ha tystnat, men svärden klinga än,
Och svenska märket ej ur masten viker;
Om hvarje tum af däcket der kämpa tappre män,
Och Jacob Bagges folk sin pligt ej sviker.
Men fienden desslikes den striden väl bestod:
De fordna kyrkoklockor bestänktes rikt med blod.
v.
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
