Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s*
»Hvi hör man ej ännu mot stranden af Seine
Det åkallande gjallarhornet?»
Han brinner af längtan att flyga dit hän
Till purpurn i fängelsetornet.
Mot främmande hydran — han känner dess form —
Vill han väpna en verld, vill han blåsa till storm
I skallande gjallarhornet.
Så sjunker han matt i en karmstol ner
Sitt brinnande hufvud att luta;
Nu sömnens engel mot honom ler
Och ögonlocken sig sluta.
En dröm höres hviska: »mot marmorn kall
Man hvilar långt bättre, mot den du skall
Ditt brinnande hufvud fa luta».
Men solen ur saltsjön uppstiger snart,
Förjagande natten och sorgen.
Hon sopar hvalfvet strålande klart,
Hon skiner på gator och torgen.
Ett sorl af glammande röster man hör,
Ett sprittande lif uti allt sig rör,
Förjagande natten och sorgen.
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
