- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
32

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likväl alltid ådagalägga finhet och rikedom i både färg och
form, ömsom med de mjukaste och Ömsom med de
djerf-vaste öfvergångar från ett till ett annat. Men ännu mera
bidraga molnen att gifva behag åt ett landskap derigenom,
att de lägga vissa delar i skugga och sålunda förhöja intrycket
, af det som belyses af solen. Verkan häraf blifver
synner-i ligen gripande, då solen bryter fram emellan hotande åsk-

I moln. Också faller det sällan någon landskapsmålare in att

på sin tafla måla himmelen alldeles klar. Fulländningen af
landskapsmålarens konst är att återgifva den stämning, som
landskapet far af himmelen.

Den ojerrfförligt största mästaren i denna konst är dock
aftonsolen sjelf. Det guld, som morgonsolen har i munnen,
är af annat slag och kommer af en friskhet i luften, som
lifvar menniskan till arbete och verksamhet, en verklig »nervus
rerum gerendarum»; men detta är likväl ett guld, som gäller
blott for detta lifvets kraf. I aftonrodnaden deremot glöder
en himmelsk kärlek, som stiger ned till jorden och förklarar
den med löftet om uppståndelse till en högre herrlighet.
Det gifves väl knapt något mera hänförande än »Alpen
Gltihen», der vi i de snöhvita bergen, som purpras, sé
sinnebilder af renhet och oskuld, som komma till himmelen
såsom ett barn. Och i sin nedgång gifver solen, liksom
genom en försonares död, en himmelsk fägring åt allt,
äfven det mest befläckade och förderfvade i naturen blott
det icke alldeles vänder sig bort från dess kärleksfulla strålar.

Månen är också en stor konstnär, om han än icke har
guld utan endast silfver i munnen. Han är en sparsam herre
och slösar icke såsom middagssolen på dagrar. Men deraf
vinna de mörka massorna i hemlighetsfullt djup, under det
att de försilfrade kanterna ändock låta blicken öfverallt ana
ett rikt innehåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free