Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
manas att i stället söka antingen att vinna snillets lager, eller
ock att gagna mensklighet och fosterland. Men Kellgren
låter Arist förkasta alla dessa råd och utbrista:
Nej Zulma! på den korta stig,
Som till det mörka djupet leder,
Är all min pligt att älska dig,
Och af dig älskas all min heder.
Må andra på ett ängsligt sätt
För trumpna Gudar rökverk höja;
Jag skall mitt knä till dyrkan böja
För Zulma i dess kabinett.
Må filosofen upp i skyn
För all naturens skönhet prisas.
Dess högsta skatter för min syn
I Zulmas ömma blickar visas *.
I skyldig kärlek för en far
Och bror och vän jag häldre felat,
Än någon trolös känsla delat
Åt allt, hvad icke Zulma var.
Han utgaf ock flere andra sånger icke blott i samma
anda, utan ock så djerft osedliga 2, att vi här icke vilja
aftrycka dem. Vår finkänsligare samtid förvånas, då den ser,
huru då för tiden dylika sånger kunde införas i landets
förnämsta tidning och uppstämmas af landets förnämsta skald,
hvilken dessutom var handsekreterare och poetisk
medarbetare åt konungen. Detta och att den högre tongifvande
allmänheten icke tillbakastötte, utan tvärtom älskade och hyllade
1 Det ursprungliga uttrycket var ganska cyniskt.
a T. ex. Sinnenas förening, och sångerna till Cynthia, till
Rosalie m. fl.
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
