Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej slagt, ej skyld den gamle hade,
Ej vrå att luta hufvu’t till.
Men menskokärlek skärfven lade
Uti hans hand, och nöjd och still
Han tänkte: Som Gud vill.
Och kom han till en gästfri hydda
Och fick ett mål, när hungern sög,
Han kunde språka om det flydda,
Men ingen sjömansed der flög
Ifrån hans mun — och ljög.
Så gick han tyst, så bar han stilla
De skickelser, dem Gud befallt;
Men ondt han slet och for rätt illa,
Och mången gång det hände allt
Att gubben frös och svalt.
Dock intet knot, ej ord af smärta
Från vissna läppar gingo ut;
Men, glad och tacksam i sitt hjerta
Mot Gud och menskor, till sitt slut
Han höll ståndaktigt ut.
V____________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
