Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Xif dag för ett år sedan slocknade i Finland ett lif, som i
fyrtio år utgjort hjertpunkten i det finska folkets tillvaro och
varit dess säkra värn och faste, starkare och pålitligare än
något Sveaborg. JOHAN LUDVIG RUNEBERG lemnade då
det jordiska, och hans ädla ande gick en högre förklaring
till mötes. Oss, som efterlefva, höfves det, att, sedan sorgen
tagit ut sin rätt och innan saknadens bitterhet hunnit
bortblandas i vår tids vilda tummel, några ögonblick samla våra
tankar för att, ledda af minnets ljus, på denna dag
vallfärda till den enkla grafkullen å Borgå kyrkogård, på hvilken
redan för andra gången vårblommorna i den smältande
drif-vans spår utveckla sin späda fagring. Der, i den
anspråkslösa gymnasiistaden vid Finska vikens strand, hade han sin
bostad under de sista fyra årtiondena af sitt i det yttre föga
händelserika lif; der i det vänliga envånings trähuset vid
den stilla gatan låg hans inbjudande, gästfria hem, hvarifrån
så många dikter flugit ut öfver norden, och dit millioners
tack och välsignelser vändt tillbaka; der har han ock, följd
af sitt folks, af hela nordens, ja, af den bildade verldens
saknad, bäddats ned i sin sista jordiska hvilostad. Men
att gå till hvila efter ett lif sådant som hans, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
