Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
■\
börjande ålderdom, dock icke nog långt framskriden, för att
betaga foten dess fasthet eller gestalten dess kraft. Han
gick i djupa tankar, han syntes likgiltig för trädgårdens
numera förvildade skick. Gångarne voro öfvervuxna med
gräs, rosenhäckarna glesnade, blomsterrabatterna förstörda,
en del af parkens skönaste träd nedhuggna, flere af
marmorstatyerna kullstörtade eller bortflyttade sedan den tid,
när slägten Colonnas herrlighet tagit en ände. Men så
likgiltig vandraren trampade förödelsens spår, kunde han ej
undgå att igenkännas af några bland trädgårdens stumme
invånare, som sett honom förr eller i honom funno sin
mästare; åter gick ett sus genom de gamla träden, de
förvildade häckarna, de ledbrutna marmorbilderna, de förgätna
bronzlejonen, de höga, halfförvittrade pelargångarne med deras
fresker uti portiken; det är han, ja, det är han! Men hvar
är då hon?
När vandraren kom till hvilobänken under den gamla
lagern, stadnade han plötsligt och tycktes återkalla ett minne.
Han bläddrade några ögonblick i en ritportfölj, som han
bar vid sin barm, och fann der en liten, längesedan
förvissnad lagerqvist. Månskenet föll klart på den plats, der
han stod; — det var här! sade han och fortsatte sedan
sorgsen sin väg.
När Vittoria Colonna dog i Viterbo 1547, stod Michael
Angelo vid hennes dödsbädd. Med en ynglings blyghet
ångrade han sedan, att han icke varit nog förmäten att
kyssa hennes panna, der hon låg död. Han hade ju blott
vågat kyssa hennes hand.
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
