Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( ^
Hur ofta sågs han fly förstämd,
Som af sitt eget rykte skrämd,
Från festens jublande pokal,
När talarn började sitt tal!
Hur ofta, när han, som till prof,
o
At mängdens blickar gafs till rof,
Han önskade sig fjerran då
Till skogens mest fördolda vrå!
Sin lyra bar han högt. En man
Tillhör sitt folk, det visste han,
Och detta folk i store män
Förherrligar sig sjelf igen:
Allt derför bar han bördan af
Sitt rykte ända till sin graf;
Men som en börda, ej som rätt,
Ej som en lycka bar han det.
Man trodde, der till sist han låg
Som en mot klippan bruten våg,
Att ekot af beundrans röst
Var dock i lidandet en tröst.
Ja väl, — en tröst att ej bli glömd,
Att höras, fast till tystnad dömd,
När lotten honom var beskärd
Att skåda sjelf sin efterverld!
V______________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
