Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lifsfråga trycker bekännarna af denna åsigt, söka de
bäste, liksom Goethe, att blifva henne qvitt genom att skrifva
deröfver, för att sedan taga något annat fatt: att »sätta en
fråga under öfverläggning, utan att söka bidraga till hennes
verkliga lösning, är ju en af nutidens hufvuddygder. De
fleste lugna sig dock dermed att åtskilligt redan är skrifvet
deröfver och att allt är så behagligt oafgjordt; de äro san-
ningsökare i andra hand, utan eget tankearbete: det är ju
lika godt det, då meningen i alla fall ej är att »till san-
ningens kunskap komma.» Man behöfver icke vara synner-
ligt skarpsynt för att häri se hufyudroten till nutidens så
mycket omtalade >»ruttenhet,» Förra tider egde sina tanke-
system — i längden ohållbara, det är sant — men likväl
i sin skefhet allt omfattande, alltid meddelande något, som
för alla tider kunde ega bestånd. Detta gaf dem varma,
karaktersfasta anhängare. = Ensidiga, men dock i väsentlig
mån dugande voro deras verk: de voro frukter af helgjuten
personlighet. Men huru få våga i vår tid att tro något utan
förbehåll, att omfatta något med hjertats hela värma! Man
debatterar, vacklar hit och dit, fuskar. För allt andligt hyser
man det lifligaste deltagande, i sjelfva verket dock för intet,
ty man eger icke något, hvarpå man djerfs att lefva och dö.
Ofelbarhetstro qväfver det andliga lifvet. Men knappt mindre
vådliga för detta äro i vår tid den förklädda likgiltigheten
och karakterslösheten, enär just vår tid, till följd af allsidig
utveckling, kräfver andlig rykt. Denna vinnes säkerligen icke
genom kärlek till osammanhängande tänkande, genom för-
gudning af det fruktlösa arbetet och genom ratande af allt
andligt arf från forno eller af det goda i nutidens sträfvanden.
Att icke vilja bestämma sig 1 religiöst hänseende är
således något, som vi under alla omständigheter anse för-
kastligt. Men att till en viss grad i trosfrågor vara obestämd
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
