Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra mer eller mindre främmande religionsbekännare, alstrade
icke blott fördragsamhet, utan äfven icke sällan likgiltighet i
religiöst hänseende.
Mot alla dessa nya själsrigtningar hade den gamle anden
i kyrka och tradition svårt att hålla sig uppe. Man började
temligen. allmänt bland de bildade att sätta sig öfver det
medeltida väsendet, ja att gyckla dermed. Prester och mun-
kar, sjelfve mången gång skottaflor för löjet, grepos, äfven de,
af den humanistiska smittan och deltogo i skämtet. Under-
verken och legenderna voro i synnerhet underkastade en sko-
ningslös kritik. ”Trossatser och kyrklig styrelse hade icke hög
kurs i en tid, då sjelfva påfvedömet föreföll alla tänkande
som en anomali bland Italiens stater. Kristi ståthållares magt,
nyss helad från den stora söndringen, kunde likväl aldrig
återvinna sina förra krafter. Påfvedömet var högst betänk-
ligt urartadt: den stora korruptionens, de sedeslösa nepoternas,
Cesare Borgias tidehvarf stod för dörren. Pulci diktade
under de färska intrycken af den romerska adelns öppna
trots mot landsherren, af Lorenzo Vallas deklamationer om
påfvedömets sekularisation, af Stefano Porcaris och Tiburzios
omstörtningsförsök. Den grekiska och den romerska kyr-
kans medlemmar förkättrade och fördömde hvarandra mer
än förut, sedan man nyligen fåfängt sökt att inrymma dem
i ett enda fårahus. Att sinnena under en slik öfvergångstid
vacklade i tron var icke underligt. Detta vacklande var
likväl icke det, som kännetecknade Pulci. Han hörde väl,
från dogmatisk synpunkt skådad, till de i religiöst hänseende
obestämda, men han var så ingalunda till följd af bristande
vilja eller kraft att bestämma sig; ty hvad han omfattat,
dervid stod han orubbligt fast. Han saknade endast allt
behof och all lust att taga parti i hvad han ansåg ovä-
sentligt och mera som föremål för käbbel än hjertats tro.
JM ; |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
