Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det bästa. De hylla så väl den tid, som sjunker undan
med alla sina traditioner, som det gryende, ännu mestadels
blott skeptiska tidehvarfvet. När de formligen bikta sig eller
skola för verlden framlägga sin tro, hafva de, såsom Bellman
i Zions Högtid, intet annat än det gamla, länge sedan stad-
fästa att bekänna sig till: de rättrognas språk vilja ju äfven
alltid både »il Magnifico» och Pulci föra. Men när de icke
satt sig in i den högtidliga stämningen, låta de alla tids-
rigtningar ohejdadt strömma in i tankar och yttranden: så
Lorenzo i de hymner, som smaka ren förnuftstro; så Pulci
i mindre bevakade ögonblick. Halfmedvetet bekänner dock
den sistnämnde ofta sin religiösa ståndpunkt. Det var den
deism, som herskade i Firenzes tongifvande kretsar, en innherlig
tro på en god Gud, som står öfver alla religionspartier,
hvilken, derför att han skapat allt, med samma nåd och
hägn omfattar sultanen» oeh hans odöpta undersåtar, som
den kristne kejsaren med alla riddare och helgon: man har
rätt att bedja på samma gång för dem alla. Denna sin
åsigt låter han (16: 6—7) den sköna hedniska amazonen
Antea uttala. Sådant är fullt tidsenligt; ty aldrig var så
som då den, visserligen lösa, läran i svang att hvar och
en varder salig på sin öfvertygelse. En fast och grundad
öfvertygelse måste han dock hysa, vore det också blott en
vid ord och aftal stående hederskänsla. Resen Margutte
är en dylik himlahund. Hans bana hos Pulci är kort, men
märklig; hans ändalykt hastig, men ingalunda ömklig, i
det han spricker af skratt (19: 148). Han är den rena
materialistiska sjelfviskheten. När Morgante spörjer honom,
om han till sin tro är hedning eller kristen, svarar han
(18: 115 ff) att han, sanningen att säga, icke tror mer på
svart än blått, men väl på kapun, kokt eller stekt, samt
då och då
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
