Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktverk företer. Den »maccaroniska» poesien blomstrade just
i midten af femtonde århundradet. Hon var i svang långt
efter Pulei och brukades till och med till andlig uppbyggelse.
Ända intill 1819 qvarstod i vår svenska psalmbok en sång
med denna början:
In dulci jubilo
Sjunger på jordens bo!
All vår hjertans glädje
Ligger in praescpio.
Sådant är för vårt slägte löjligt och stötande, men var
det ej för äldre tidehvarf. Sjelfva italienskan uppmuntrade
till blandpoesi: icke blott många ordformer har hon gemen-
samma med latinen; de ha stundom i båda språken ena-
handa betydelse. = Italienaren frestas sålunda af sitt eget
modersmål att, till vinnande af ett lika ljudfall för en sin
versrad, gripa i latinens ordförråd och, t. ex., rimma sitt
intendo med en latinsk fras, som lyktar med commendo. I
Morgante bedes än på half latin, än på ren italienska; dock
är skaldens mening aldrig i det förra, rent oafsigtliga fallet
att väcka löje med sina dubbla tungomål. Det är samma
allvar i Rinaldos och Orlandos bön. Och dock yttrar
(25: 246) den förre:
E spira in me quel per me non intendo,
In manus tuas me valde commendo.
Den senare åter ger (27: 150) oss samma hufvudtanke
med italienskt rimslut:
Libera me da questo mondo cieco,
Non per merito giå, per grazia intendo;
Welle tue man lo spirto mio commendo.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
