Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla sagorna och traditionella formerna skulle instufvas hans
egen tids tankar, kunskaper, fromhet, käbbel, skolgriller, stor-
sinthet och råhet — allt i det godtyckligaste virrvarr. I
sjelfva valet af titeln »Morgante» i stället för någon med
innehållet mera öfverensstämmande (t. ex. 1lo sdegno» eller
sla morte d’Orlando») tillkännager han från början att han
vill vara nyckfull och alltid gå till öfverdrift. Han var
dubbelt medveten om sitt värf som skämtare. Ty äfven i
ett annat hänseende stälde han sig under den komiska sång-
möns skydd. Han, författaren till en poetisk genremålning
ur folkets lif /(Beca da Dicomano), trädde fram för att öfver-
bjuda och förlöjliga folkskalderna.
Från alla sidor sedt, är Pulcis stora qväde ett rent
utflöde ur renässanstidehvarfvet. Det är skämtsamt allt ige-
nom, men icke hädiskt. Författaren är religiös på sitt sätt,
men icke särskildt fallen för djupare andlighet eller allvarlig
kristendom. - Man gör honom stor orätt, då man menar
honom vara irreligiös, kristendomsfiendtlig eller till och med
gudlös. Den snillrike, ofta älskvärde, alltid roande skalden,
som i poesiens historia innehar en så vigtig plats, förtjenade
att föras närmare den svenska allmänhetens kännedom.
2
Tryckfel.
Sid. 34, rad. 22: poiltiskt, Läs: politiskt.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
