Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA DAGEN.
«Je crois volontiers aux histoires
dont les témoins se font égorger.«
PASCAL.
Jet led mot aftonen. Dagen hade varit tryckande het,
och solen nedgick blodröd uti en bädd af åskmoln, ur
hvilken kornblixten tidtals flammade; Jag vandrade med
trötta steg på vägen som, genom ett ödsligt landskap, leder
från Bethlehem upp till Jerusalem; så långt ögat kunde spana,
syntes intet lefvande väsen, herdarne hade redan drifvit sina
hjordar hem från betesmarkerna, och den allmänna stillheten
omkring mig bebådade nattens snara ankomst. Redan tin-
drade i zenith några bleka stjernor, då jag passerade »Koubbet-
Rahil» eller Rachels graf. Vid ljudet af mina steg flög en
nattuggla upp från mullbärsträdet, som beskuggar den lilla
grafkupolen, och fladdrade med tysta vingslag derifrån; men
i nästa ögonblick hördes hennes klagande skri komma från
en klipphöjd i närheten, och vid det sällsamma samman-
träffandet af denna sorgelåt på detta ställe runno mig ofri-
villigt i minnet profetens ord: »Man hörer en klagelig röst
och bitterlig gråt i höjden. Rachel begråter sina barn och
vill icke låta sig trösta!»
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
