Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är från Galileen, så har jag befallt, att han skyndsamt
må blifva sänd till den, under hvilkens domsrätt han i
främsta rummet lyder, till Herodes, hvars vishet får, i denna
sak, säga sista ordet. — Gån, söken icke längre den ankla-
gade här; om ett ögonblick står han inför tetrarchen. Jag
har talat».
Der blef en rusning; vilddjuret kände offret glida undan
sina klor. Rop på förräderi blandade sig med jemmerskri
från qvinnor och barn, skratt, hvisslingar och tjut; hela den
väldiga folkmassan vältrade utför trapporna och upp till Zion,
upp till Herodes” palats. I svindlande fart störtade den utför
branten för att, på motsatta sidan, åter lika hastigt höja sig
och likt en skummande flod kringhvärfva det kungliga palat-
sets murar. En bland de förste, rycktes jag med i strömmen,
som kastade mig, jag vet icke hur, öfver på andra sidan;
det enda jag minnes är, att, under farten, då jag var längst
ned i djupet, såg jag, i trängseln, folk omkring mig, under
rop och förbannelser peka mot höjden, och då jag blickade
uppåt, varseblef jag på venstra sidan, skyhögt, som jag tyckte,
öfver oss, en ofantlig stenbro hvälfva sig ifrån det södra ber-
get till det norra, och på bron en liten skara, väpnad med
spjut och tågande i samma riktning som vi; ett ögonblick
blott varade synen, i det nästa voro vi vid slottets port.
Derutanför stod en talrik vakt i dubbla led; brunhylta,
ståtliga gestalter, i sällsam vapenskrud och brokigt färgspel,
hvilka, med skaften på sina lansar, obevekligt stötte till-
baka det ständigt vikande och ständigt återkommande men-
niskosvallet. Vid en sådan ebblik rörelse trängdes jag långt
åt sidan upp emot en liten port i trädgårdsmuren, och i
det jag lutade mig derintill, kände jag, att den gaf vika.
Blixtsnabbt, utan att betänka mig, halkade jag in, slog igen
dörren efter mig och sköt för rigeln. Ett ögonblick stod
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
