Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecknade i skugga på den grönskande marken stadsmurens
tinnar och torn. På sluttningen, der jag gick, kilade små
gröna ödlor om hvarandra, då och då stannande och blickande
med undran upp emot mig för att straxt derpå åter för-
svinna mellan stenarne; nedanför på ängen gingo, betande
det blomsterströdda gräset, hjordar af får och svartbruna,
bredhornade bufflar, medan öfver mig svalorna beskrefvo
sina susande kretsar, och högst uppifrån skyn lärkans dril-
lande sång sänkte sig liksom med snabba, dallrande ving-
slag. — Vid åsynen af denna naturens leende frid förekom
det mig som vore det en omöjlighet att, några steg längre
bort, menniskor funnos, hvilka beredde sig till att med kallt
blod fullborda den vidunderligaste mordgerning. Jag hade
velat fly, fly långt bortom de blånande bergen för att icke
blifva vittne till en illbragd, mot hvilken hela mitt inre
uppreste sig; men en oemotståndlig makt dref mig framåt,
och jag tyckte, att då han, den oskyldigt dömde, icke bäf-
vade inför sitt öde, så ville icke heller jag rygga för att
ännu, steg för steg, följa honom fram till hans blodiga
slutmål och lära mig att lida, förlåta och dö. ... Och så
trängde sig ännu en tanke på mig; måhända skulle, i sista
stunden, den dömdes anhängare göra något förtvifladt för-
sök att slita honom ur bödlarnes händer! — Han hade
många lärjungar och fränder, många hade han frälsat från sjuk-
dom och död; förenade sig alla desse, borde de med nå-
gon djerfhet möjligen kunna lyckas bemäktiga sig honom
och bringa honom uti säkerhet. O, om så vore, ville också
jag komma med, — en af de förste, en af de främste! —
Jag ångrade nu, att jag icke tagit vägen genom staden;
måhända var stunden redan förbi! — jag började springa
utefter stadsmuren, och snart kunde jag se porten, som vette
åt Golgatha; mycket folk var redan samladt derutanför, och
=
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
