Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. P. Ödman - «Morbror Pelle» och hans pojkar - I. ”Morbror Pelle”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de minst bemedlade, något mindre. Dock, äfven om vi
erinra oss, att detta var på den gyllene tid, då smöret
kostade aderton skilling och tolfskillingen var en sedel, så
kan man inte säga, att det var opris. Men nu kommer
det värsta. Utom de 20 pojkar, som således bodde och
åto hos honom, fingo åtskilliga fattiga skolgossar, sådana der
med lappar på knän och armbågar, mest barn af torpare-
eller arbetarefolk, äta fritt vid hans bord eller der åtnjuta
vissa matdagar. Det var genom sådana till hans bord fritt
inbjudna unga gäster, som detta småningom så förlängdes,
att det till slut genom nya tillsatta skifvor stötte med båda
långändarne i matsalens väggar och man blef tvungen inrätta
ett särskildt mindre bord bredvid. Det var en underlig man,
den Morbror Pelle. Hur han på detta sätt kunde lefva på
sina inackorderingar, det vet Gud allena, ty de der fattiga
gossarne hade en strykande, en välsignad aptit. Särskildt
oförgätlig är en, som alltid åt, så att svetten lackade på
panna och näsa och bokstafligen perlade ned på tallriken.
Vi oförståndige pojkar skrattade i smyg åt honom, men Mor-
bror Pelle såg på honom med välbehag.
Men, än en gång, Morbror Pelle var en underlig man:
till de der fattiga gossarna smugglade han ofta på det hem-
lighetsfulla sätt, som skönast uttryckts så, att »den venstra han-
den icke vet, hvad den högra gör» — än ett par byxor, än
en skjorta, än en rock o. s. v. (strumporna skötte Moster
Gustafva). Stundom var det gammalt, stundom nytt. Man
såg honom ibland ta någon af de der luggslitna gossarne
vid handen och vandra af till den gamle skräddarn, som
mången än torde erinra sig — han som bodde inne på
en gård vid torget och tillika var orgeltrampare och gemen-
ligen kallades »fusken>, emedan han ej var mästare — och
när så kläderna kommo tillbaka, var det Morbror Pelles
SN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
