Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. P. Ödman - «Morbror Pelle» och hans pojkar - I. ”Morbror Pelle”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans knutna hand lyftades och slogs med kraft i katedern,
när han talade t. ex. om de väldiga klubbslag, som Harald
Hildetand utdelade i Bråvalla slag. Och härvid tindrade
både hans och gossarnes ögon, och hans varma barnahjerta
— ty så kunna vi kalla det — slog i kapp med deras.
Och hur han från deras egna läppar kunde locka fram
berättelsen och få lif uti den! Inga detaljer glömdes, och
hvad kungen sade, och hvad vikingen svarade och hvad
kämpen qvad, det kunde man utantill. >»På fjellet jag hade
fem fullgoda gårdar» etc., hvem känner icke igen den”
början? Under kämpasagorna och de fosterländska berät-
telserna — bland hvilka senare de om ”Thorkel Knutson
och Engelbrekt Engelbrektson voro hans käraste — fick
rottingen alltid hvila i fred eller rullades behagligt på Mor-
bror Pelles knän, ty dess hvinande passade ej samman med
vare sig den mäktiga svärdsklangen eller med den foster-
ländska stämningen. Morbror Pelle var då i sitt briljanta-
ste lynne, och om han ibland fick ett roligt svar, skrattade
han hjertligt och lät hela klassen skratta med. Så var t. ex.
fallet, när han en gång rörande björnen i Bodvar Bjarkes
saga frågade en liten gosse: »Nå du, den der björnen, han
var ju förfärlig, men var det icke ändå någon som vågade
sig mot honom?:, och gossen svarade: Jo, £/Ao vågade nog
gå emot honom, men han stöp» TI Fryxell stod nemligen:
3Eho, som hittills fördristat sig att gå mot honom, hade fallit».
Morbror Pelles årsexamina voro vida beryktade, och
föräldrar och målsmän strömmade då till för att höra ho-
nom och hans pojkar; och höra dem fick man, ty hans
stämma dånade genom rummet, och deras svar klingade
hurtigt i glada diskanter.
Eget var det, att den stränge magistern, ty sträng
var han ju, var lika älskad i sin klass, som han var fruktad;
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
