Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. P. Ödman - «Morbror Pelle» och hans pojkar - P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fört med sig från det förra hemmet. Hur han sak-
nade och begret henne, är lättare att fatta än beskrifva.
Han öfverlefde henne i sex år, men han öfverlefde icke
sig sjelf, så tunga och ensliga steg han än stundom vandrade
i sitt arbetsrum. Med samma nit och samma outtrött-
liga kärlek som förr verkade han i sin nya församling, ja,
man skulle ha trott, att hans krafter fördubblats under känslan
af ett nu fördubbladt kraf på honom sjelf. Sent skall hans
församling glömma hans outtröttlighet att hjelpa under det
svåra nödåret 1868, då hans prestgård dagligen var öfversväm-
mad af fattiga, hungrande, och då han sjelf satte till allt hvad
han kunde umbära, och, när detta var slut, genom hjerte-
gripande upprop till menniskors barmhertighet skaffade hjelp
äfven från andra håll.
Den stränge skolmannen med rottingen hade nu un-
der årens lopp allt mer undanträngts af den nitiske prest-
mannen med fridens evangelium: det bistra draget från
fordom hade mer och mer försvunnit från hans anlete, och
der låg nu ständigt utbredt ett skimmer af denna kärlek,
som utgjorde grundtonen i hans väsende, och som, mer och
mer renad och helgad, genomträngde och genomluttrade det:
och det låg der nu tillika som en återglans från det evighetens
land, dit denne trogne tjenare snart skulle ingå i sin Herres
frid. Tidigt på våren 1870 förekommo flera fall af tyfus
i hans församling, och då han nu, trogen sin pligt och utan
hänsyn till sig sjelf, reste från den ena dödsbädden till den
andra för att meddela religionens tröst, blef han slutligen sjelf
efter en lång sådan färd i hårdt väder angripen af den
smittsamma sjukdomen, och dog efter några få dagar i Mars
1870, sextiotre år gammal. »Jag är så lycklig, jag är så
lugn» voro bland de sista ord han yttrade; men han ytt-
rade dem ödmjukt som ett barn, under det hans ögon strå-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
