Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par års tid var han »sänkt i sorg» och kunde aldrig se
ekorrarne hoppa bland grenarne utan att såret på nytt upprefs.
Något senare fick han af sin far ett litet lamm. Det
dog när det var nästan fullvuxet. John sörjde djupt, icke för
penningevärdets skull — det låg icke i hans lynne — utan
emedan han höll så mycket af sin lilla hvitulliga lekkamrat.
»Detta», tillägger han, »var början till den motgångens skola,
som, efter hvad jag vill hoppas, längesedan lärt mig att min
himmelske fader anser det bäst att taga ur mina händer alla
de små ting, han gifvit mig».
Vid åtta års ålder gjorde han en mera verklig förlust.
Han förlorade sin mor. Sorgen efter henne tärde på honom
i flera år; den gjorde honom skygg och tillbakadragen.
När han var tolf år gammal, utbröt kriget med England.
Fadern åtog sig att tillhandahålla munförrådet vid vissa trupp-
afdelningar. Då skickades gossen på sin häst alldeles ensam
långa vägar med slagtdjuren. Lägerlifvets råhet och solda-
ternas gudlöshet väckte hos honom en sådan leda, att han
gaf sig sjelf ett löfte att aldrig bäja vapen.
Emellertid var det just på en af dessa färder, som han
greps af den inre kallelse, hvilken kom honom att slutligen,
då ålderns snö redan blandat sig i hans lockar, bryta sin
föresats och gripa till vapen för att frälsa ur fängelset sina
bröder, hvilkas enda brott var, att de i arf mottagit en hud
fargad af Afrikas sol. Han hade med sin boskapsdrift kom-
mit till en liten stad, flera svenska mil från hemmet, och tog
in i det lilla värdshuset. Värden, som varit embetsman i
Unionens tjenst, var i sitt sätt en mycket vänlig och behaglig
man. Han fattade tycke för John, lät honom sitta vid de
förnämsta gästernas bord och tröttnade icke att prisa den
lilles mod och uthållighet. Bland tjenstfolket befann sig en
liten negerslaf, ett gladlynt och vänligt litet ullhufvud, af
J
V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
