Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där innerst skenet ej mäktar nå,
Alkovens veckiga förhäng tjockna.
Det är, som flammorna dit sig slå
Att i dess lockande dunkel slockna.
De låga starkt på den hvita hyn,
Men glans i ögon, som klara skina,
Den spelar ut från en inre syn,
Som penslar löje på läppar fina.
Det är ett löje, som stannar kvar,
Ett varmt och stilla och sommarsoligt,
Ej slägt med det, som till hands hon har,
När ögonblicket är rätt förtroligt,
När af en skämtande kavaljer
Hon mjuka, smältande ord får höra,
Där han sig smilande lutar ner
Med fala fraser i hennes öra.
Nej, ur två Ögon som barnets blott
Så klar och däjelig glans kan strömma,
När det julafton en gåfva fatt,
Mer rik, än nånsin det kunnat drömma.
_______________________________________________________________J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
