- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
127

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r ’ _ 1

i

som vid ett middagsbord, då drufvan bjuder åt alla sina äd-
laste och finaste safter.

Mellan de dyrbara, rikt förgylda borduppsatserna, in-
köpta i Paris, upptäckte jag snedt emot mig på andra sidan
bordet ett vackert manligt ansigte, som föreföll mig tillhöra
någon bekant person, hvilken icke räknades till husets af mig
välkända hvardagsgäster. Mannen var en militär, det syntes
på hållningen, och på svärdsordensstjernan, som jemte flera
utländska ordenstecken prydde hans frackuppslag. Bland
stjernoma glimmade äfven en liten guldmedalj. Jag försökte
fåfängt leta bland mina minnen hvem den ståtlige mannen
var. Han fixerade mig tillbaka med ett ironiskt leende.

»Får man lof att dricka ett glas med gamle vännen
Jo. Jo.?»

»Hjertans gerna!» — svarade jag under någon förlägenhet.

»Du känner inte igen mig?»

»Jo, då» — svarade jag sanningsenligt, ehuru inte en
million kronor eller en skarprättarbila framför mina ögon
kunnat framkalla namnet på mannen.

»Nej, då!» — skämtade han.

»Jo, då!» — bedyrade jag på nytt, med grubblarens
rynkade ögonbryn. »Hjelp mig bara litet på trafven.»

»Tack för sist på ångbåten.»

»Ångbåten», hviskade jag till mig sjelf, medan alla verl-
dens skofvelhjul och propellrar liksom surrade för mina öron.

»Du är ursäktad; du har så många tusen bekanta. Låt
oss dricka, medan du funderar.»

Och vi klingade under ömsesidiga skälmaktiga små-
leenden.

Förgäfves frågade jag mina grannar till höger och ven-
ster hvilken den vackre mannen med det distinguerade utse-
endet och de något gråsprängda lockarna var. Man kände

i

j

1 \
V_____________________________________________________________________y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free