- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
135

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjelpt henne förra gången, och hon kom nu ihåg alla hans
anordningar. Hennes rika blonda hår var slätkammadt och
fördeladt innanför uniformsrocken hvårföre också peruken för-
länade henne en viss anstrykning af att ega väl stort hufvud,
förenadt med en lindrig puckelrygg. Under vår vemodiga
stämning kunde vi ej låta bli att skratta åt hela den lustiga
maskeraden.

»Nära var att jag, i min förtviflan öfver att inte kunna
dölja mitt Krakahår, tagit saxen och afklippt alltsammans,»

— utbrast den unga tärnan — »Ack, ja, min kärlek skulle
kunna offra allt för dig.»

»Tekla, min Tekla!» suckade jag och öfverhöljde hen-
nes lilla löjtnantshand med kyssar,
j »Tror du inte, att jag satt mitt goda namn och rykte

på spel genom det här äfventyret? Hade jag anat att du
varit så mycket på bättringsvägen, skulle jag inte ha kommit.

Jag trodde mig besöka en nästan döende.»

»Och nu sörjer du öfver att din anblick återgifvit mig
lifvet och helsan,» förebrådde jag.

Men bäst vi så der kuttrade som ett par turturdufvor,
hördes steg i trappan. Någon tog i dörren. Tekla blef
dödsblek.

Det var gumman Elsa, min städerska. Tekla skyn-
dade att släppa henne in och jag att blåsa ut ljusen.

»Förlåt, förlåt allra ödmjukast» — stammade den gamla
vid åsynen af mitt främmande. — »Glömde min köksnyckel
och trodde mig komma in samma väg jag kom ut.»

»Läs igen på nytt, kära Elsa. Jag har ett vigtigt sam-
tal med en kamrat och vill vara ostörd.»

Gumman åtlydde och försvann, men tog i förlägenhe-
ten och under tankspriddhet nyckeln till min dörr med sig, i

____________________:________________________________________________J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free