- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
142

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fritt tillträde till den älskade unga qvinnan, ehuru mina kom-
menderingar tidtals skilde oss många mil från hvarandra.

Då, min vän, kom som ifrån sjelfva himlen ett glädje-
bud till mig, förunderligt nog just samma afton, då Tekla,
Arthur och jag fast beslutat, vid en kopp te såsom festdryck
i broderns hem, att, trots mina små lönevilkor, vi unga skulle
sätta bo och fira vårt enkla bröllop, också om bruden, såsom
moster Elvira högtidligt bedyrat, skulle förklaras arflös. Gläd-
jebudet bestod i en summa från en okänd af icke mindre än
tjugutusen kronor.»

»Tjugutusen? — Det här stöter då på rigtig roman,
sammanskrifven af bror sjelf» interfolierade jag.

»Och ändå är det rena verkligheten» — fortsatte min
granne. »Den okände förklarade sig vara en mycket rik
man och fader till den gosse, hans enda barn, som jag med
Teklas hjelp hade räddat vid Skeppsholmsbron, men som
under sin förvirring sprungit bort, utan att fråga efter mitt
namn, för att genast fa torra kläder. Förgäfves hade den
tacksamme fadren annonserat i tidningarne efter sitt barns
räddare. Jag hade läst, men icke besvarat uppropet. Hvem
vill taga tack eller betalning för en af våra enklaste pligter
som menniska? Nu hade han omsider lyckats spana ut mitt
namn, liksom Teklas, samt tycktes, sjelf okänd, noga känna
till allt, som rörde oss och vår förföljda kärlek. »Förgäfves»
— så slutade brefskrifvaren — »Förgäfves skall , ni i er ord-
ning, herr löjtnant, under åratal få speja efter min person,

i Ni måste af omständigheterna snart sagdt tvingas att mottaga

j min tacksamhetsgärd, ty ni kan ju inte kasta summan på

| gatan. Blir ni sjelf engång så rik, att ni utan större saknad
än jag kan undvara summan, så skall jag kanske gifva mig
• tillkänna. Tilldess mottag som bröllopsgåfva det ringa be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free