- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 4 /
158

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vore folkets vän. Herrame kunde göra honom så mycken
forargelse som hälst, men folket skulle nog taga hans för-
svar. Det var för folkets skuil han gjort statskuppen, för
folkets skull han fört ett ärofullt krig mot Ryssland, för
folkets skull han slagit österrikame i Italien, o. s. v.

Grandforts raseri fann inga uttrycksmedel. Det var
under hans värdighet att slåss med en frukthandlare, en som
hvaije morgon drog hem en kärra grönsaker, en mycket sim-
pel karl, men nog hade han önskat kunna ränna en värja ge-
nom den karlen för att dermed visa, huru frisinnad han
sjelf vore.

Skulle han säga upp Moreau? Det hade den lumpne
kejsarvännen naturligtvis förtjenat, men boden vore icke så
lätt att hyra ut. Rue Carnot är just ingen handelsgata.
Hvilken harm dock, att nödgas i sitt eget hus hysa en bona-
partist! Grandfort gick till sin vän Darimon, hvilken förde
honom tillsamman med Emile Ollivier och med Hénon, och
Grandfort lättade sitt hjerta i skötet af dessa tre bland fem-
manna-motståndet under kejsardömet. Emile Ollivier var [
icke minister då ännu. Han var endast oppositionsman, en
af de mest populäre, om ej hos massan, dock hos de »libe-
rala» af samma slag som konstnären Grandfort.

Allt det där drog i snabb fart fram för mitt minne,
under det jag stod och betraktade den till sitt yttre så full-
ständigt förändrade fader Moreau, som stödde sig mot sitt
gevär och borrade de hemskt lysande blickarne in i mig,

»Ni är således kommunard?» sade jag, och det låg
kanske ett medömkande tonfall i frågan.

»Medborgare... Jag har sannerligen glömt ert engel-
ska namn, fastän jag nog minnes, när ni bodde här vid Rue
de l’Ouest, hos madame Houssel... medborgare!...»

Hans blickar riktigt brände mig, tyckte jag.

V

:_____J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/4/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free