Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkunnat och förkunnar, har med detta vårt samband en
oupplöslig förening. Finnar, bröder! Kunde dessa ord be-
seglas med blodstårar från mina ögon, så skulle de strömma!
Mensklighetens mångskiftande häfder bevara inga på en
gång mera upphöjda och af en djupare smärta genomträngda
ord, än dessa. Det kan icke tänkas ett högtidligare afsked
mellan tvenne folk, som gemensamt spelat en betydelsefull
roll i historien, än det som blef förkunnadt der oppe i
den norrländska staden, under det att höstvinden piskade
Bottniska vikens böljor, hvilka icke längre förbundo utan
klagande åtskilde gamla brödraland. Dystrare ord hafva
heller aldrig blifvit falda om Sverige, än vid detta tillfälle.
»Moderlandet är förkrossadt, försänkt i sorg och saknad öf-
ver oersättliga uppoffringar». Så ljöd det ur den hjeltemo-
dige, ädle v. Döbelns mun. Det förtäljes, att när Döbeln när-
mare erfor de fredsvilkor, som undertecknats i Fredrikshamn,
han öfverväldigades af smärta till den grad, att han kastade
från sig hatten, ref bort den svarta bindeln från pannan och
förklarade sig vilja dö. Det var, säger berättaren, ett så
våldsamt skakande uppträde, att ingen kunde ega kraft att
mera än engång upplefva ett sådant I Döbelns afskedsord,
då han i Umeå hemförlofvade finnarne, tycker man sig för-
nimma ett ur århundradens djup stigande, växande smärteskri.
Orden upptecknades af Döbelns officerare och spredos i af-
skrifter kring landet. Man kan lätt tänka sig de känslor, de
öfver allt skulle väcka! De blodbestänkte tappre, till hvilka
de hade riktats, buro dem som ett dyrbart testamente in i
Finlands skogar. Derifrån skulle de i tidens fullbordan åter-
ljuda som en odödlig hjelte- och frihetssång.
Det är med oss menniskor icke annorlunda än med
den i stoftet trampade, sönderslitna masken, hvars olika delar
begynna, ehuru blödande och skälfvande, att hvar för sig
v___________________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
