Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES* DON QUIJOTE.
gyllene ålder, utmärkt genom lärda akademier,
genom de lärdas antagna klassiska namn och
virgilianska verser. Också hämnades
Cervantes grymt på sina vedersakare och agade dem
med gisslet af en bitande satir i nästan alla
sina skrifter. Så gäckar han i företalet till
Don Quijote de lärdas pedantiska
citationsmani. Han låtsar nämligen där beklaga sig
för en vän öfver sin oförmåga att följa tidens
sed och pryda sin bok med lärda citat, men
uppmuntras af denne med följande råd. »Du
behöfver endast», säger vännen, »på lämpliga
ställen anföra några tänkespråk eller latinska
fraser, som du kan utantill, eller som du med
lätthet kan få reda på, som till exempel, då
det är fråga om frihet och slafveri:
"Non bene pro toto libertas venditur auro",
och hänvisa sen i brädden till Horatius eller
hvem som sagt det. Är det frågan om
dödens makt, så kom genast fram med:
....."Pallida mors sequo pulsat pede
Pauperum tabernas, regumque turres."
Äfven i det sista kapitlet af Don Quijotes
första del förlöjligar Cervantes de klassiska
filologernas konjekturalkritik, i det att han låter
den föregifne författaren af historien om Don
Quijotes bedrifter öfverlemna ett i en hittad
blydosa förvaradt pergament åt en lärd åka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
