Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE.
esclavos de Argel), om hvilket det är för litet
sagdt, att det är en efterbildning.
Värdefullare i poetiskt afseende är då
Cervantes’ andra drama, »Numancia», där valet af
ämne är lika lyckligt ur fosterländsk synpunkt
som olämpligt ur dramatisk. Det var nog
Cervantes’ afsigt att där ta det antika dramat
till mönster, på samma sätt som de så kallade
pseudoklassiska dramaturgerna i Frankrike.
Dessa ansågo alla andra ämnen ovärdiga
sorgspelet utom dem, som hämtades från
Grekland och Rom, eller åtminstone från så
aflägsna länder, som Palestina och Turkiet. Men
Cervantes misstog sig i utförandet af denna
sin afsigt på ett ädlare sätt, än dessa. Ty då
de under sina klassiska hjältars och
hjältinnors namn blott tecknade män och kvinnor
ur den hofcirkel, som omgaf deras förgudade
monark, införde Cervantes däremot på
scenen det till döden hungrande, hjältemodiga
spanska folket, om han också hämtade sitt ämne
från grekiska och romerska historieskrifvare.
Och likasom hos Camöes, hans portugisiske
älsklingsskald, talar äfven hos honom
fosterlandskänslan högre, än den klassiska
lärdomen, hvilken, som vi veta, hos de båda
kri-garne var ganska ytlig. Också har »Numancia»
i början af detta århundrade under likartade
förhållanden förmått lifva modet hos invå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
