Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
med gällussyra *) framträder. Han
jemför sedan denna syras verksamhet
ined qvicksilfverångornas i
daguerrotypin, utan alt dock närmare ingå
i någon förklaring, utan endast
genom att yttra: "Gallussyran,
likasom qvicksilfverångorna,
åstadkomma, fastän genom olika verkan,
samma resultat, det nemligen, att göra
bilden synlig och med ens, likasom
senom ett trolleri, låta den
framträtt
da från ytan, der ögat förut ej
kunde upptäcka ett spår deraf." Litet
längre fram säger han att gallussyran
utöfvar samma verkan som ljuset,
åtminstone på ehlorsilfver. Ty skulle
detta utsättas tillräckligt länge för
ljuset, skulle det nog mörkna så att
en bild uppkomme, men detta
behöfves ej, då man har syran, hvilken
fortsätter ljusets arbete och genast
svärtar ställen som ej varit mera än
ett ögonblick utsatta för ljuset. På
ett tredje ställe säger han att bilden
genom syran framträder som "en
se-piamålning, målad med osynlig
pensel". Någon närmare förklaring
lemnas ej.
Huru litet tillfredsställande sådana,
i allmänna ordalag hållna, men
egentligen intetsägande framställningar äro,
finner en och hvar. De måste äfven
helt och hållet förfalla, så snart man
begynte närmare undersöka af
hvilket ämne den negativa bildens
mörka partier bestå. Man fann nemligen
då, att de ingalunda utgöras af den
*) En syra som verkar alldeles analogt
ned den nyssnämnda pyrogallussyran.
mer eller mindre förändrade
silverföreningen, utan att de bestå af rent,
metalliskt silfver. Men detta silfver
bildar ej någon sammanhängande,
glänsande massa, utan är i form af
fina, mycket fina korn. Man kan
derföre säga alt, likasom en bild af
blyerts består af fina grafitkorn, så
består den fotografiska negativen af
idel lina silfverpartiklar. Att
förhållandet verkligen är sådant, kan
uppvisas bland annat på det sältet, att
man med nageln trycker och sakta
gnider på de mörka ställena, då dessa
blifva hvita och silverglänsande,
genom de fina metallkornens
sammanpackning. Sedan man nu kommit så
långt, gällde det att utreda hvarifrån
detta fint fördelade silfver kommer.
Enligt den tidigare allmänt antagna
åsigten bestod lagret på skifvan
endast af brom- och jodsilfver, och
efter expositionen i cameran, införde
man ju skifvan i en lösning som ej
höll silfver (jernvitriol eller
pyrogal-lussyra). Det afskilda silfret kunde
således ej komma annorstädes ifrån
än från de nämnda silfverföreningarne
på glasets yta. Man uppställde
derföre den förklaring, hvilken
återfinnes hos många, äfven ganska nya
författare, att jodsilfret (och brom d:o)
genom insolationen (belysningen i
cameran) förvandlades så, att det på
de belysta ställena lätt reducerades
eller sönderdelades af jernvitriol eller
pyrogallussyra, hvilka kroppar i
allmänhet hafva en starkt reducerande
förmåga, fastän de ej inverka på den
obelysta brom- eller jodföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
