Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
"Till Schönbrunn, till
Ivlosterneu-burg, till Laxenburg, eller hvarthelst
ni önskar. Men", fortfor han efter
ett ögonblicks begrundande, "det
faller mig någonting in. Jag vill
genast visa er hvart vår kosa lämpligast
kan styras."
Han tog min arm och vi följdes
åt geDom Burgthor utåt den öppna,
vidsträckta glacisen.
"Ni ser", vidtog min välvillige vän,
"dessa begge höjder som resa sig
derborta, tätt invid hvarandra, ofvanom
staden. Det är Kaldenberg, som ni
vet, och Leopoldsberg. Det lönar
mödan på en sådan här dag, att
kräfva dit upp. Utsigten från båda
bergen är herrlig. Det är en färd som
kan göras på en eftermiddag. Låt
oss försöka på!"
Jag följde med ögat min väns
fingervisning. Tydligare än någonsin
framstodo öfver norra sidan af staden
de två skogbevuSna topparne,
hvardera ofvantill krönta at en grupp
halft slottslika, halft klosterlika
byggnader. Det var som om de i det
klara solljuset hade ryckt ett godt.
stycke framåt närmare staden; de
sågo helt inbjudande ut i sin allt ännu
grönskande skrud.
"Således afgjordt?" frågade min
blifvande cicerone. Ett handslag
beseglade vår öfverenskommelse och vi
åtskildes, men blott för att en hvar på
sitt håll lösgöra sig från sysslorna
för dagen. En timme sednare
befunno vi oss åter vid hvarandras sida,
placerade på taket af en omnibus,
en af dessa fyrhjuliga kolosser, hvil-
ka från morgon till afton underhålla
den ständiga ebb och flod af
menniskor som strömmar af och till från
hjertat af det inre Wien ända till
dess aflägsnaste förstäder och deras
yttre linier.
Mellan de ståtliga husraderna vid
Währinger-gasse rullade nu vårt
"hjulhus" tryggt och makligt framåt. Vi
passerade förbi Josephinum, Wiens
berömda akademi för militärläkare,
med sin afstängda förgård, prydd af
en fontän och en vacker bronsstaty
af helsans ungdomliga gudinna Hygiea.
Vi lemnade bakom oss det furstliga
Dietrichsteinska palatset och dess
lummiga trädgård; vi genomreste att par
af dessa nordliga försläder, som
bebos nästan uteslutande af den
arbetande klassen och hvilkas torftiga
boningar och krokiga gator föga
vittna om närheten af ett kejsarrikes
hufvudstad. Vi passerade slutligen
"linien", hvilket i Wien är liktydiet
med att passera genom en jättelik
tullport, bestruken med de österriki.
ska riksfärgerna, gult och svart.
Vi befunno oss således nu ute på
landsbygden. En allt vidsträcktare
utsigt öppnade sig småningom för oss
på den upphöjda plats vi innehade.
Långt borta, till höger, började
Donaus breda strömfåra alt framskymta
och på dess andra sida vidtog det
flacka Marchfältets vida,
oöfverskådliga sträcka. Framför oss åter och
åt venstra sidan utbredde sig det
behagligaste landskap, en enda fortsatt
trädgård, öfverströdd med hvita
landthus, med byar och kyrkor, och här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
