Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
taga drottningens syster oeli
konungens barberare; efter dem komma
guvernörerne öfver provinserna samt
befälhafvare öfver krigsmakten till
lands och vatten. Härefter komma
bödlarne, ett slags embetsmän, för
hvilka det i Uganda alltid finnes fullt
upp att göra, samt efter dem
öfver-uppsyniQgsmännen för grafvarne.
Kocken är den siste i raden at statens
höge embetsmän. På ett lägre
trappsteg stå de unge pager, hvilkas
åliggande det. är att hålla ögonen på
harems qvinnor och löpa konungens
ärender. Om de, under utöfningen
af sina pligter, skulle fördrista sig
att gå litet långsamt, så gäller det
deras lif. Döden är straffet för en
sådan förseelse. Der finnes ock en
talrik musikkorps, som slår på
trummor, skakar ihåliga, med torra ärter
fyllda tärningar, blåser flöjt och
klarinett eller spelar på trädharinonikor
och harpor, under det andra sjunga
och hvissla mellan fingrarne. Hvarje
man af någon betydenhet måste flitigt
och ihärdigt göra kungen sin
uppvaktning, och försummar ban detta, så
mister han alla sina egodelar, hvilka
indragas till statskassan. Vid vissa
tillfällen bör han vara iklädd en art
toga, gjord af fikonträdets bast, och
skulle då det allra minsta af hans
blottade ben synas, utsätter han sig
för alt få betala höga penningeböter,
ifall ban undgår att genast mista
lifvet. Hvilken välsignelse skulle det
ej vara för hela landet om invånarne
begynte begagna benkläder! Deras
bastkläduingar äro väl arbetade och
se ut som flaggduk. Närmast
kroppen bäres en drägt af antilopskinn,
som är sydd med fullkomlig
bundt-makarekonst. Hofmännen böra föra
ett släpigt sakta språk och i hela
sitt sätt att vara rätta sig efter de
från gamla tider ärfda
föreställnin-garne om belefvenhet. Tilloehmed
konungen måste uti detta afseende
underkasta sig ett visst tvång. De
i Vahuma-ätten herrskande
föreställningarne om furstlig värdighet
påbjuda nemligen att han, genom att
under ständiga språng vanda sig från
den ena sidan till den andra,
öfverallt der han drager fram, skall
påminna om lejonet som går ut på rof.
När konungen visar någon af sina
undersåter en gunst, antingen genom
att mottaga hans gåfva eller genom
att låta piska honom, så bör den
sålunda hedrade mannen kasta sig på
magen och tjuta som en hund, af
glädje öfver den nådiga
uppmärksamhet som visas honom. Nästan hvarje
morgon gifves audiens i den rymliga,
tättbefolkade kungsgården, som
ligger på toppen af en höjd och består
af flere ofantligt stora grästorfhus
med vackra halmtak. De utsirade
golfven äro belagda med mattor, som
äro konstfärdigt flätade i vackra
mönster. Skaror af halfmälla gamar
om-svärma platsen och speja efter de till
döden dömde, som utföras till
afrättsplatsen. De 3—4,000 qvinnor
som utgöra konungens harem bebo
stora salar, och de kunde, vid
åsynen af Speke och hans följeslagare, ej
låta bli att göra sig lustiga öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
